Alla vi som gillar Maria

lördag 9 april 2016

En bild och 1000 ord #13 - den där om Ovesholmsrundan

Ända sen jag var liten har jag rört på mig mycket. Vi bodde ju på landet så vi hade mycket skog och fina landsvägar att röra oss i och på.
På helgerna hände det att mamma packade en fikakorg och så cyklade vi långt iväg ( i alla fall kändes det långt för mig) för att fika i någon fin skogsglänta. Om jag inte orkade i uppförbackarna satte pappa sin hand i ryggen på mig för att ge mig lite fart och sa "Strutta på nu!" Jag minns att mammas bästa kniv hoppade ur hennes cykelkorg under en sådan här cykelutflykt på en skumpig skogsväg. Och trots att vi cyklade samma runda många gånger efteråt hittade vi aldrig kniven igen.

Ett annat ställe vi ofta cyklade till var vildsvinshägnet. Vi stannade alltid till för att se om vi såg till några svin och det gjorde vi förvånansvärt ofta om jag minns rätt. Det fanns en hög trappa som gick över stängslet så vi gick ofta in och gick en runda i hägnet - det föstår jag inte riktigt hur vi vågade men det förstod ju inte jag på den tiden.

Om vi inte cyklade så gick vi ofta Ovesholmsrundan. Ja det var så vi kallade den för att vi gick förbi Ovesholms slott. Googla gärna för att se hur slottet ser ut. Det har en ganska ovanlig färg. Det tyckte jag då i alla fall. Mittemot slottet fanns en liten sjö och där tog vi ibland en paus på bryggan. På vintrarna åkte vi skridskor på sjön.
En vinter gick jag och pappa Ovesholmsrundan själva. Rundan var 5 kilometer och brukade ta runt en timme så vi var ganska duktiga på att strutta på jag och min storasyster. Jag tror att detta var i början på vintern för jag hade precis fått nya vinterstövlar. Ganska så direkt började jag klaga på att jag hade ont i hälarna och pappa slog ner lite på takten. Men att vända var ju inte lönt - vi var ju nästan halvvägs. Vilket vi inte var men jag förmodar att jag fått mitt "man-måste-avsluta-vad-man-påbörjat-till-vilket-pris-som-helst av min pappa.
Jag bet ihop och gick vidare. Jag minns än idag hur jag tyst grät den sista kilometern eller så för att jag hade så fruktansvärt ont men jag sa inget till pappa. Jag var för stor för att bli buren - jag tror jag var sju år vid denna tiden - och att ta av stövlarna var inte någon bra idé. Det var bara att strutta på.
När vi kom hem och fick av stövlarna var jag alldeles skinnflådd på hälarnal. Mamma plåstrade om samtidigt som hon skällde lite på pappa. Sen slapp jag gå Ovesholmsrundan på ett tag!

Sen jag själv blev mamma för knappa 16 år sedan har jag försökt att lära mina barn hur viktigt det är att röra på sig. Tyvärr har jag inte lyckats lika bra som mina föräldrar gjorde men hyfsat bra i alla fall. Jag förmodar att jag oxå gnällde ibland när jag var liten över att gå/cykla på långtur men det är faktiskt inget jag minns. Mina barn kommer antagligen att minnas det.
Men när vi väl lockat dem från datorer och TV-spel brukar vi ha ganska trevligt när vi är ute i naturen. Ofta tar någon initiativ till att leka tafatt  och man blir väl aldrig för stor för att gå balansgång på ett stengärde eller att klätta upp i ett träd?!

Och just ett bra klätterträd finns i Forsakar dit vi tvingade med våra barn en sommardag för snart två år sedan. För även om jag inte är manisk med att de inte får sitta inne när det är fint väder så får man ju faktiskt vara ute någon gång i alla fall!!






Jag kommer från och med idag att kombinera En bild och 1000 ord med ett lördagscitat. Fler som citerar på lördagar hittar du hos Marie i Skrifvarstugan!

12 kommentarer:

  1. Fint att läsa om dina minnen och funderingar :)
    Önskar dig en fin helg!

    SvaraRadera
  2. Vilka härliga barndomsminnen du delat med dig av !
    Väldigt bra citat också. Så sant.
    TREVLIG HELG till dig !

    Kram från Marie

    SvaraRadera
  3. Gillar det här inlägget skarpt! Roliga minnen och just skavsår minns jag mycket väl själv efter långpromenader i inte ingådda skor.

    SvaraRadera
  4. Vilket bra citat!
    Jovars, det var andra tider förr. Gillar din berättelse, för det var mera tag förr. Ingen klemighet, man kanske, kanske lite mycket. Men så var det.
    Lördagskram ♥

    SvaraRadera
  5. Tack för trevlig läsning och bra citat.
    Och dessa minnen man har med sig betyder mycket och visst försöker man som förälder föra saker som betytt mycket för en vidare till sin barn.
    Skoskaven var inte att leka med och fullt förståligt att det inte blev någon långpromenad på ett tag.
    Ha det bra och jag önskar dig en trevlig kväll.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Ett bra citat och fina minnen det är guld värt
    Ha en fin söndag
    kram Meta

    SvaraRadera
  7. Gillade det här, att strutta runt med dig i dina minnen.
    Citatet passar mig som hand i handske den här våren när jag faktiskt börjat träna och varit på ett gym de första gångerna i mitt långa liv. Jag är supernöjd med att det blev av många gånger i veckan. (Men nu är jag på gränsen till totalt uttråkad och biter mig alltså fast i ditt citat:)

    SvaraRadera
  8. Vilket härligt inlägg! Var genast tvungen att googla på Ovesholm :) Ett barndomsminne du aldrig gömmer ... och ett väldans bra citat!
    Önskar dig en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Det är väl därför min träning aldrig blir den bästa träningen, tänker jag.

    SvaraRadera
  10. Ditt citat är liiiite släkt med Ulf Lundells "en inställd spelning är också en spelning" ... men absolut, en gång är bättre än ingen gång!

    SvaraRadera
  11. Vi ska se Diggiloo på Ovesholmsslott, jag har letat lite boende i närheten, men hittar inget? Vet du något?

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...