Alla vi som gillar Maria

lördag 30 januari 2016

En bild och 1000 ord #3 - den där om Florida

I juni 1992 tog jag studenten. Jag var skoltrött redan när jag började på det 3-åriga ekonomiprogrammet så att läsa vidare fanns inte på kartan. Några månader tidigare hade min mamma sett en annons i Kristianstadbladet om en familj i Fort Lauderdale, Florida som behövde en au-pair till sin femåriga flicka och jag skrev ett brev som måste ha fallit familjen i smaken för jag blev erbjuden jobbet.
På fredagen tog jag studenten och tidigt på söndag morgon körde min pappa mig till Malmö där jag tog flygbåten över till Köpenhamn. Jag var 18 år och hade aldrig varit på en flygplats. Jag träffade en tjej som även hon skulle till Florida och eftersom hennes mamma ordnat så att personal hjälpte henne att checka in bagage och hitta till rätt gate hängde jag på henne. Vi mellanlandade i Frankfurt och även där fanns - som tur var - personal som hjälpte oss att hitta rätt. Nog för att jag redan på den tiden hade skinn på näsan men att flyga för allra första gången är ju inte helt enkelt. Särskilt inte när du fortfarande är ganska bakis efter avskedsfesten......

Väl framme hos familjen i Florida blev det inte alls som jag tänkt mig. Dottern var sjukt bortskämd, jag fick inte klä mig som jag ville, jag fick inte vara ute efter kl 22, jag förväntades serva pappan och sonen i huset med helt bisarra saker (inget sexuellt såklart för då hade jag stuckit direkt!!) för att nämna några skräckexempel. Tydligen var inte heller jag alls som familjen heller tänkt sig eftersom de helt sonika kastade ut mig efter tre veckor!! Sent en söndagskväll kom mamman i huset in på mitt rum, kastade mina resväskor på sängen och bad mig flytta omgående!! Som tur var hade jag redan lärt känna Jenny som efter ett upprört samtal från mig kom och hjälpte mig att packa och lämna skräckhuset!!
Som tur var visste hon en familj som behövde en ny au-pair och allt löste sig till det bästa. Jag fann mig snart tillrätta i den nya normala familjen. Jag hade hand om tre tjejer som jag fortfarande hos kontakt med via Facebook. Drömmen är att någon gång kunna hälsa på min au-pairfamilj och jag fantiserar ibland om att någon av mina döttrar kan vara au-pair hos "mina" döttrar!

Nedan ser du en bild på mig och yngsta dottern i familjen ♥


Mitt år i USA är bland det bästa jag upplevt i mitt liv och så mycket jag lärde mig under denna period! Att gå från en students bekymmerslösa tillvaro till att ta hand om tre barn under 6 år kan få vem som helst att utvecklas till en ansvarsfulls person!! Ytterligare en bonus är att jag träffade Ulrica. som än idag är en av mina allra bästa vänner, Hon är ursprungligen från Örebro men när hon var och hälsade på mig här i Skåne blev hon och en annan god vän - Erik - kära i varandra och idag är de gifta och har två barn. Men det är en helt annan historia.....

PS Min första familj skaffade en ny au-pairtjej efter mig som stack självmant efter ett tag så det var nog inte mig det var fel på!

13 kommentarer:

  1. Au-pair livet kan ju bli hur som helst! Tur det löste sig för dig så smidigt.
    Yngsta var i England ett halvår, sjukt mkt jobb, hon sökte sig vidare till Italien. Där verkade toppen. Men efter tre veckor fick hon fly från familjen, himla enkelt att sitta här hemma och inte kunna göra nåt! Men hem kom hon iallafall...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är inte lätt att vara förälder på distans. Skönt att dottern kom hem välbehållen!

      Radera
  2. Härlig historia! Gjorde samma resa, men till England, och fick lära mig massor. Nytt land, nytt språk men helt fel yrkesroll för min självständiga personlighet. Efter 7 månader flyttade jag till London och äventyren fortsatte ytterliggare ett halvår!

    Ha en skön lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ångrar att jag inte stannade kvar i USA ett tag efter jag lämnat familjen och såg lite mer av landet när jag ändå var där. Man åker ju inte till USA så ofta.....

      Radera
  3. En så fin bild på er, kärlek.

    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den är en av mina favoritbilder från hela det året!

      Radera
  4. Man hörde ju en och annan skräckhistoria på den tiden när man själv funderade på att vara au pair - men de allra flesta hade det nog bra ändå, som tur är :)
    Tänk vilka vänskapsband man kan knyta i livet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror nog oxå att de flesta har det bra. Och sen finns det ju såklart de som hade det mycket värre än mig....

      Radera
  5. Vilken start på ditt "yrkesliv". Jag menar, bara att sticka till USA helt ensam är modigt! Å att sedan hamna i en skräckfamilj - ja, det är nog så man får skinn på näsan antar jag. Så skönt att allt ordnade sig till det bästa sedan. Undrar bara hur dina stackars föräldrar tog den första biten av din vistelse i Florida...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min mamma krävde hysteriskt att jag skulle ta första bästa flyg hem. Tur att jag inte lyssnade på henne den gången. Heller ;-)

      Radera
  6. Det här är underbart TEMA
    Och en lika fascinerande berättelse vilken tur att du kom ifrån den skräck familjen bläää men starkt att du var kvar !!
    Du är en underbar människa !!
    Tack för din berättelse !!
    Kraaaaam ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja att åka hem var inget alternativ!

      Radera
  7. Jag hade också tänkt åka iväg som au pair men vågade inte, så min kompis åkte själv.. Jag är alldeles för feg för sånt, har alltid varit nervös/rädd för det okända.
    Skönt att det löste sig för dig och att du hamnade i en bra familj till slut!
    Kram J

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...