Walk with me

Eftersom jag råkade sätta min telefon på ljudlös tog det lite extra tid för vårdcentralen att få tag på mig igår. När jag äntligen upptäckte misstaget ringde jag upp och fick en ny telefontid men när sköterskan ringde upp visade det sig att min läkare gått hem för dagen. Istället ringde han direkt på morgonen idag och i morgon eftermiddag ska jag dit igen för ny undersökning och eventuella prover. Han ville utesluta alla fysiska eventuella diagnoser innan han tittade på de psykiska som då mycket väl skulle kunna vara stress. Och med tanke på mina drömmar de senaste nätterna känns det inte helt omöjligt att det är stress som ligger bakom min klump i halsen som inte finns på riktigt. I natt drömde jag till exempel att vi var på semester och när det var dags att åka transferbussen från hotellet till flygplatsen upptäckte jag att jag inte ens börjat packa!!!

Jag vaknade såklart med bultande hjärta och trots att jag genast insåg att det bara var en dröm hade jag svårt att varva ned. Därför var det ju extra lägligt att jag är ledig idag och inte har ett enda måste på hela dagen. Jag bestämde mig för att trotsa blåsten och gå ut på en långpromenad till havet.
Varje gång jag går i mina underbara omgivningar känner jag ett oerhört lugn sprida sig i kroppen. För visst är naturen extra vacker på hösten??

Alla tallbarr i hela skogen har blåst ut på vägen

Nej inte riktigt alla faktiskt!!

Min älskade bänk!! Måtte den aldrig försvinna ♥

Funderade länge och väl om jag vågade ge mig ut på bryggan. Risken var stor att jag skulle blåsa i!

Men jag kulle hålla mig på banan - förlåt bryggan ;-)

Nu är det strax tid för lunch. I dag blir det kassler med blomkålsmos - mumsfilibabba!