Är ni kvar? Orkar ni läsa om Turkiet i dag med?
(Detta är ett tidsinställt återvunnet inlägg från vår resa till Turkiet 2011. Just nu är befinner vi oss på annan ort och ni kommer att få läsa om vår resa till Fuerteventura nästa vecka)
Upp tidigt för att hinna äta en stadig frukost för att orka med dagens utflykt som vi givetvis ska åka på. Inte skulle den trevliga mannen lura oss??? Vid frukostbordet lyckas jag äntligen övertyga sambon om att anledningen till att utflyktsförsäljaren ville veta vårt rumsnummer var att de ska passa på att stjäla alla våra värdesaker när de vet att rummet är tomt hela dagen. Vi tar således med oss ALLT av värde - dottern tar även med sin Adidasväska och sin nya huvtröja.
Mot alla odds kommer det en buss och hämtar oss och vi är på väg!! På bussfärden upptäcker sonen två extra finesser på sin nya klocka. Det finns två mindre urtavlor som visar veckodag och datum. Jättebra tycker sonen som inte alltid har full koll på det där. Han undrar om det är fredagen den 10:e idag? Nej,det är det inte säger jag men ge mig klockan så ska jag fixa det. Jag är ju som bekant Miss Fix-It! Fast bara det att denna gång hjälper det inte att vara Miss Fix-It! Jag har begått det klassiska nybörjarmisstaget och köpt en klocka med fastlimmade visare!! Nu förstår jag att det inte var pedagogik från försäljarens sida att hela tiden fokusera på att sonen skulle kolla på sin nya klocka - det var lurendrejeri!! Man skulle ju kunna tro att jag är blåögd men det är jag inte. Jag tror bara gott om alla människor och detta är inte varken första eller sista gången jag kommer att bli lurad. Men klockan funkar ju i alla fall och Gucci-märket är ju snyggt ändå......
Nåja tillbaka till utflykten!
Nere i hamnen väntar vår utflyktsbåt som kanske sett sina bästa dagar men den flyter i alla fall. När vi ska åka ut från hamnen strular det till sig med ankaret och det tar stopp. Det gjorde det tyvärr inte för båten som låg bakom utan den rammar rakt in i oss! Jag börjar undra om det var en bra idé det här med utflykt... När vi äntligen kommer iväg ca 15 minuter senare lämnar vi hamnen till tonerna av "My heart will go on" från Titanic-filmen på högsta volym i högatlarna. Kändes sådär måste jag erkänna...
Mot alla odds far vi ut på Medelhavet och det gungar rejält. Yngsta dottern blir sjösjuk och jag hoppas att vi snart ska åka in på den där gröna Smaragdfloden som utlovat. Det gör vi - två timmar senare! Båten lägger till och vi får en halvtimme på oss att bada under tiden som besättningen fixar lunch.
Vi åker vidare på floden och dottern mår bättre med mat i magen och utan gung. Det är en fin båtresa med sköldpaddor och annat att titta på längs med vägen. Efter flodresan åker vi buss till vattenfallen i Manavgat och detta är helt klart resans höjdpunkt trots att det är rena rama ockerpriserna på varsin läsk till barn (även med svenska mått mätt) och trots att jag faller till föga för barnens tjat och köper varsin lergök till dem som jag vet kommer att driva mig till vansinne!
Sedan åker vi till en marknad som troligtvis var världens största!! Jag kan inte ens gissa hur många marknadsstånd där var men minst 1000 skulle jag tro. Bland det första vi tittar på är en plånbok till sambon. När han inte köper den blir försäljaren vansinnig och sliter en plånbok som min yngsta dotter tittar på ur händerna på henne och kastar iväg den!! Troligtvis ett försäljningstrick men inte ett som vi uppskattade. Dottern blir såklart både rädd och ledsen av den bryska behandlingen och vi känner alla att detta inte var så roligt i alla fall. Det slutar med att vi går tomhämta från vad jag trodde skulle bli rena rama shoppingorgien. Inser att jag föredrar att handla när varorna är märkta med en prislapp - gärna en röd!!
På väg tillbaka till hotellet lägger jag märke till att vid trafikljusena inne i centrum har en display som visar hur många sekunder det är kvar tills det blir grönt ljus. Optimalt för den som använder rödljusen till att bättra på mascaran eller andra viktiga grejer! Det ska jag lägga på förslag till lämplig minister att vi ska införa i Sverige oxå. Det funkar nog inte med samma minister som jag skrev till förra gången (läs mer om det här!) men det måste väl finnas en för-allt-du-inte-hinner-på-morgonen-för-att-du-måste-göra-1000-andra-saker- minister! Eller??
För dig som undrar så var givetvis alla våra saker kvar på hotellrummet! Anledningen till att de ville ha vårt rumsnummer var att turkarna inte är så bra på att uttala alla konstiga efternamn som folk från olika länder har (som om deras är mycket enklare!!) så jag och min familj var således familj 1506!!
(Detta är ett tidsinställt återvunnet inlägg från vår resa till Turkiet 2011. Just nu är befinner vi oss på annan ort och ni kommer att få läsa om vår resa till Fuerteventura nästa vecka)
Upp tidigt för att hinna äta en stadig frukost för att orka med dagens utflykt som vi givetvis ska åka på. Inte skulle den trevliga mannen lura oss??? Vid frukostbordet lyckas jag äntligen övertyga sambon om att anledningen till att utflyktsförsäljaren ville veta vårt rumsnummer var att de ska passa på att stjäla alla våra värdesaker när de vet att rummet är tomt hela dagen. Vi tar således med oss ALLT av värde - dottern tar även med sin Adidasväska och sin nya huvtröja.
Mot alla odds kommer det en buss och hämtar oss och vi är på väg!! På bussfärden upptäcker sonen två extra finesser på sin nya klocka. Det finns två mindre urtavlor som visar veckodag och datum. Jättebra tycker sonen som inte alltid har full koll på det där. Han undrar om det är fredagen den 10:e idag? Nej,det är det inte säger jag men ge mig klockan så ska jag fixa det. Jag är ju som bekant Miss Fix-It! Fast bara det att denna gång hjälper det inte att vara Miss Fix-It! Jag har begått det klassiska nybörjarmisstaget och köpt en klocka med fastlimmade visare!! Nu förstår jag att det inte var pedagogik från försäljarens sida att hela tiden fokusera på att sonen skulle kolla på sin nya klocka - det var lurendrejeri!! Man skulle ju kunna tro att jag är blåögd men det är jag inte. Jag tror bara gott om alla människor och detta är inte varken första eller sista gången jag kommer att bli lurad. Men klockan funkar ju i alla fall och Gucci-märket är ju snyggt ändå......
Nåja tillbaka till utflykten!
Nere i hamnen väntar vår utflyktsbåt som kanske sett sina bästa dagar men den flyter i alla fall. När vi ska åka ut från hamnen strular det till sig med ankaret och det tar stopp. Det gjorde det tyvärr inte för båten som låg bakom utan den rammar rakt in i oss! Jag börjar undra om det var en bra idé det här med utflykt... När vi äntligen kommer iväg ca 15 minuter senare lämnar vi hamnen till tonerna av "My heart will go on" från Titanic-filmen på högsta volym i högatlarna. Kändes sådär måste jag erkänna...
Mot alla odds far vi ut på Medelhavet och det gungar rejält. Yngsta dottern blir sjösjuk och jag hoppas att vi snart ska åka in på den där gröna Smaragdfloden som utlovat. Det gör vi - två timmar senare! Båten lägger till och vi får en halvtimme på oss att bada under tiden som besättningen fixar lunch.
Vi åker vidare på floden och dottern mår bättre med mat i magen och utan gung. Det är en fin båtresa med sköldpaddor och annat att titta på längs med vägen. Efter flodresan åker vi buss till vattenfallen i Manavgat och detta är helt klart resans höjdpunkt trots att det är rena rama ockerpriserna på varsin läsk till barn (även med svenska mått mätt) och trots att jag faller till föga för barnens tjat och köper varsin lergök till dem som jag vet kommer att driva mig till vansinne!
 |
| Finurligt att man kunde stå I vattenfallet. Någon som tänkt till där!! |
Sedan åker vi till en marknad som troligtvis var världens största!! Jag kan inte ens gissa hur många marknadsstånd där var men minst 1000 skulle jag tro. Bland det första vi tittar på är en plånbok till sambon. När han inte köper den blir försäljaren vansinnig och sliter en plånbok som min yngsta dotter tittar på ur händerna på henne och kastar iväg den!! Troligtvis ett försäljningstrick men inte ett som vi uppskattade. Dottern blir såklart både rädd och ledsen av den bryska behandlingen och vi känner alla att detta inte var så roligt i alla fall. Det slutar med att vi går tomhämta från vad jag trodde skulle bli rena rama shoppingorgien. Inser att jag föredrar att handla när varorna är märkta med en prislapp - gärna en röd!!
På väg tillbaka till hotellet lägger jag märke till att vid trafikljusena inne i centrum har en display som visar hur många sekunder det är kvar tills det blir grönt ljus. Optimalt för den som använder rödljusen till att bättra på mascaran eller andra viktiga grejer! Det ska jag lägga på förslag till lämplig minister att vi ska införa i Sverige oxå. Det funkar nog inte med samma minister som jag skrev till förra gången (läs mer om det här!) men det måste väl finnas en för-allt-du-inte-hinner-på-morgonen-för-att-du-måste-göra-1000-andra-saker- minister! Eller??
För dig som undrar så var givetvis alla våra saker kvar på hotellrummet! Anledningen till att de ville ha vårt rumsnummer var att turkarna inte är så bra på att uttala alla konstiga efternamn som folk från olika länder har (som om deras är mycket enklare!!) så jag och min familj var således familj 1506!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!