Djup snö kan leda till djupa tankar

Tänk dig att du är ute och går i skogen. Det har snöat ymnigt de senaste två dagarna och snön ligger ganska djup på sina ställen. Den är en person som gått där innan dig. Hens spår syns tydligt i den annars så orörda snön. Det är jobbigt att plumsa i snön och du känner dig frestad att trampa i de där fotspåren som är precis bredvid. Samtidigt vet du att det inte är säkert att det blir lättare att gå i dem. Det är så mycket som påverkar vilka spår vi lämnar efter oss. Hur fort vi går och hur långa steg vi tar för att nämna några. För att det ska bli lättare för dig att gå i de där fotspåren måste du gå i samma takt och ta lika långa steg. Hur troligt är det på en skala? Hur troligt är det att den som gått där innan dig underlättar din färd? Inte troligt alls eller hur?
Likadant är det i livet.
Varför gå i någon annans fotspår för att det kanske är lättare?
Varför inte kämpa på och göra dina alldeles egna spår?
Jag hoppas att jag lämnar alldeles unika spår efter mig.
När jag är ute och går i snön.

Och i livet.