Jag jobbade sent igår så när jag kom hem sov kära sambon. Medans jag låg och försökte ignorera hans snarkningar tänkte jag på första gången vi träffades.
Jag och en väninna gick ut en fredagskväll. Vi gick såklart till innestället nr 1 och den första jag ser när vi kommer in är min tilltänkta. Han satt i baren tillsammans med en kompis och som av en slump fanns det två lediga barstolar bredvid dem.
Vi började prata och en av de första frågorna jag ställde till honom var hur lång han var. Jag är av den något fåniga uppfattningen av killen ska vara längre än tjejen. Tyvärr är jag så pass fånig att jag skulle inte kunna tänka mig att vara tillsammans med en kille som är kortare än mig och eftersom han satt ner var det ju lika bra att klara av det meddetsamma så att jag snabbt kunde ursäkta mig om han var för kort för mig.
Men hans längd passade mig alldeles utmärkt och övriga detaljer oxå för den delen.
Hans kompis gjorde såklart vad han kunde för att underhålla min kompis och hans första fråga till henne var: "Jasså, du har med glasögon?!"
Behöver jag säga att hon letade upp ett annat sällskap....
Efter ett tag gick vi ut på dansgolvet och började trängas med X antal andra mer eller mindre dansanta individer. Och det är nu jag faller som en fura!!
Det är svårt att förklara med ord vad som hände men han skyddade mig från att bli pådansad och runtknuffad av alla runtomkring. Hans armar och händer avvisade vänligt men bestämt alla som kom för nära och let me tell you - det är inte lätt på ett fullpackat (i alla bemärkelser) dansgolv.
Resten är som man säger historia.
Vad föll du för hos din respektive?
Det skulle väl i så fall vara hans envishet -att han aldrig gav upp...;) det är jag väldigt glad för idag!
SvaraRaderaDet där med längden har jag aldrig behövt oroa mig för!!
Jag kände till min man redan sedan tidigare då hans och min syster var kompisar. Jag är 7 år yngre och på den tiden då jag var typ 15 så skulle jag aldrig ha fallit för honom. Han är en sådan där "snäll kille", du vet :)
SvaraRaderaDäremot den dagen det faktiskt klickade, ca 10 år senare, så var han fortfarande lika snäll men med mina "nya ögon" också mer attraktiv.
Vi pratade mest p g a våra systras vänskap men då vi dansade så hände Det. Det kändes så rätt.
Det märkliga är att vi båda kände Det fastän det sedan tog ett par dagar innan vi började ses.
Idag är vi emellanåt närmast telepatiska och vi känner fortfarande att vi är rätt för varandra.
Uj, det blev en hel novell, skratt.
Ha en fin dag! Kram Milla
Uj, jag vet faktiskt inte vad jag föll för.
SvaraRaderaKan väl säga att det inte var kärlek vid första ögonkastet iallafall. Första ögonkastet skedde när jag var en vecka gammal och vi blev inte ett par förrän jag var 36. Däremellan hade livet fört oss på olika vägar som möttes och skildes vid ett flertal tillfällen.
Jag föll för min karl när han efter vår andra lära-känna-fika tog fram symaskinen och lagade ett trasigt blixtlås i min sons byxor.Sen upptäckte jag en massa andra sidor som inte gjorde saken sämre och behöll honom för gott,det är snart 29år sen och det känns fortfarande rätt :-)
SvaraRaderaJag träffade min man för snart 50 år sedan. Helt otroligt när man tänker efter. Vi var båda väldigt unga. Jag fastnade med en gång för hans ögon. Han hade, tyckte jag, världens längsta ögonfransar, och han har fortfarande i mitt tycke väldigt vackra ögon. Kram
SvaraRaderaTur han hade rätta längden. :)
SvaraRaderaFörst när jag träffade min man så var det en kompis till oss som försökte para ihop oss, han hängde på men jag kände bara att jag inte tar i honom med tång ens.. Kompisen höll på nåt år, och ett tag efter att hon slutat så började jag få upp ögonen för honom en dag.. Det var 1995.
SvaraRaderaSitter här och började fundera på hur det egentligen gick till. Och jag funderar fortfarande....
SvaraRaderaOj, detta ska jag nog också göra ett inlägg om :-)
SvaraRaderaTja, han var mörk och lagom kort, det var väl det jag föll för!
SvaraRaderaSå skoj att läsa om hur folk träffas!
SvaraRaderaJag föll för att han fick mig att skratta helt sjukt mycket. Jag skrattade en hel kväll. Dessutom såg jag vårt liv tillsammans varje gång jag blinkade, trots att jag hade en annan kille då (år 2006). Typ 9 mån senare var jag så kär att jag höll på att spricka, gjorde slut med min dåvarande, och blev tillsammans med M och är det än.
Jamen det fattar jag också. Att du föll alltså. Lagom längd OCH gentleman. Väldigt romantiskt :)
SvaraRaderaJag föll för hans humor och att det var så oerhört lätt att prata och vara med honom. Himla händig var (är) han också.