Alla vi som gillar Maria

lördag 5 september 2015

Lite damm i hörnorna gör väl inget?!?

Ni som hängt här ett tag vet att min pappa blev dement när han var 54 år. Redan då föddes en tanke inom mig att skriva en bok om honom. Dels för att jag gillar att skriva och verkligen skulle vilja hylla min helt vanliga men alldeles ovanliga pappa med en bok och dels för att kanske kunna hjälpa andra familjer i samma situation. 
De första åren av pappas sjukdom visste vi inte ens vad som var fel på honom och när han väl fick sin diagnos blev vi ju inte mycket klokare. Jag hade vid den tiden arbetat många år inom äldreomsorgen och demens för mig var en söt tant som trodde att hon skulle ut och mjölka korna varje morgon innan hon skulle gå till skolan. Eller en elak gubbe som kissade i kaffetermosar. Demens var inte en gift fyrabarnspappa på 54 som arbetade som lastbilschaufför. 

Jag ska inte påstå att jag vände på alla stenar när jag letade litteratur om unga som drabbas av demens men det finns ju inte hyllmeter efter hyllmeter på biblioteket om vi säger så. 

När pappa dog i februari 2013 skrev jag tre inlägg om honom som är bland de inlägg som lästs flest gånger. Vill du läsa dem hittar du dem under etiketten "Min pappa". I ungefär samma veva påbörjade jag faktiskt även en bok men insåg snabbt att min tid inte räckte till för att göra ett seriöst försök. Det är ju inte bara till att sätta sig vid datorn och bajsa ut en massa ord. 

I vilket fall som helst träffade min man en nyinflyttad granne här på gatan i torsdags kväll. Hon frilansade som reporter vid sidan om sitt "vanliga" jobb.  Min man berättade att jag bloggade och om min dröm att skriva en bok om hur demens kan lamslå en familj. Och om min man inte saltade storyn lite tyckte hon att det var en toppenidé och om jag skrev boken ville hon gärna göra ett reportage om mig! 

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag kan göra avkall på i mitt liv.
Städningen kanske?!?

11 kommentarer:

  1. Ja, ta bort städningen så klart! Det är ändå ett sådant där oändligt arbete som aldrig tar slut. Bättre då att skriva en bok, för när den är färdigskriven så är det klar liksom. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är ju bara om mannen min är intresserad av att hålla i städningen själv lika lång tid som det kommer ta för mig att skriva en bok.....
      Kram

      Radera
  2. Jag tycker det låter som en toppen idé att skriva en bok om honom och hur det påverkat er familj.
    Det ska du absolut göra om du har orken.
    Det kommer hjälpa både dig och många andra som läser! ❤
    Skit i dammråttorna med andra ord och sätt igång och skriv! ; )
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Orken felas inte - jag älskar ju att skriva.
      Tiden är det ju däremot värre med....
      Kram

      Radera

  3. Skriv boken och skit i städningen!
    Nu skall jag gå in och läsa om din pappa...

    Kramen ♥

    SvaraRadera
  4. Håller med dom andra skit i städningen och skriv ...det kommer hjälpa andra i samma situation ....
    Stor kram till dig finaste ❤️ Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror oxå det faktiskt. Hade själv velat läsa om någon som varit i vår situation...
      Kram

      Radera
  5. Självklart ska du skriva boken =) Kram ♥

    SvaraRadera
  6. Hej!

    Vilken jättesöt och läsvärd blogg du har Verkligen!

    Kika gärna in på min blogg och lämna en kommentar eller två!

    Vem vet min blogg kanske är något i din smak?
    SE DEN GÄRNA!

    Ha en bra dag!
    Kram!

    http://myckerensam.bloggplatsen.se/

    SvaraRadera
  7. Jag tycker också att du ska skriva boken! Städa? Det kan man leja bort!

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...