Alla vi som gillar Maria

lördag 7 december 2013

Badminton, Sven och adventsfika

I torsdags var det ju då premiär för min och Joakims badmintonträning. Vi trotsade Sven och gav oss iväg till min gamla högstadieidrottshall. Idrott var inte mitt favoritämne i skolan så det kändes lite kymigt att återvända dit. Men efter ett varmt välkomnande av ordföranden i klubben och några joggingvarv senare - mest för syns skull efter påpekande om hur viktigt det är med uppvärmning - var det dags att dra igång. Jag har inte spelat badminton på många herrans år och definitivt aldrig på riktigt. Mina badmintonkunskaper sträcker sig inte längre än till att jag och mamma spelade ofta badminton på gatan utanför vår sommarstuga. Det var 100 år sedan och vi var tvungna att flytta oss varje gång det kom en bil. Sen har jag och Joakim spelat en gång hemma i trädgården. Då blåste det som fan - det gör det alltid hemma hos oss - så värst mycket spelat blev det egentligen inte.
Trots detta gick det faktiskt riktigt bra. Om man bortser från att min arm höll på att ramla av efter fem minuter vill säga. Vem kunde tro att det var så jobbigt att slå på en fjäderboll? Heter det boll?
När vi blivit lite varma i kläderna frågade ordföranden och hans spelpartner om vi ville spela en dubbel med dem. Ordföranden ville spela med mig. Jag tror att han ville maximera sina chanser att vinna jämna ut oddsen lite. Han hade antagligen iakttagit oss en stund och insett att jag var en jäkel på att spela Joakim var lite vassare än mig.
Första setet förlorade vi. Inte med mycket men vi förlorade. Mest på grund av mig som missade flera enkla slag, antagligen prestationsångestrelaterat. Jag missade inte så många slag när jag spelade med Joakim men såklart måste jag ju visa mig på styva linan för andra och då brukar det ju gå som det går.
Andra set gick riktigt bra och det vann vi. Trots att det blev strömavbrott mitt i matchens bästa boll. Vi fick en välbehövlig paus under några minuter när alla trevade runt efter sina mobiler att lysa med. Innan folk ens hade hittat dem var strömmen tillbaka.
Tredje och sista set var en riktig rysare men till sist vann det andra laget med minsta möjliga marginal. Vid det här laget var min arm helt avdomnad och jag fick erkänna mig besegrad för denna gång. Men vi ska på det igen nästa torsdag!
När vi kommer ut inser vi hur mycket det verkligen blåser och vi skyndar oss hem för att kolla om vi har ström. Några kilometer från oss (och några är 7 det vet ni!) ligger ett lite större samhälle och där är det becksvart i alla hus. Ju närmre vårt hus vi kommer desto mer sjunker mitt humör. Jag avskyr verkligen strömavbrott. Men plötsligt ser vi hur det lyser längre fram på vägen. Det lyser hemma hos grannen. Och det lyser hemma hos oss. Tjoho - tack Sven för att du skonade oss.

Igår morse blåste det om möjligt ännu värre och med bilderna på välta lastbilar från gårdagens nyheter i färskt minne fanns det ingen chans att jag satte mina guldklimpar på en skolbuss! De fick stanna hemma. Busschauffören tyckte nog att jag var en hönsmamma utan dess like när jag ringde och sa att han inte behövde köra hit men det bjuder jag på. Dagen gick åt till att baka och fixa julgodis till vår årliga adventsfika som vi ska ha imorgon för alla våra grannar och lite kompisar.
Och på tal om det så är jag inte riktigt färdig med alla förberedelser så det är väl dags att ta tag i denna dagen nu. Jag ska bara.......



1 kommentar:

  1. Kul att det blev av. Vilken dramatik på alla plan. Nu har det gått en vecka. Du har inte blåst bort? Här finns inte ens en fredagsfräckis. Önskar dig en trevlig Lucia. Hoppas att allt är väl med dig. Fru Bergman. :)

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...