Alla vi som gillar Maria

torsdag 14 mars 2013

Och jag gillar fortfarande Michael Jackson.....

Jag är hemma och pular runt lite i köket. Radion skrålar. Mix Megapol är den inrattad på.
Plötsligt spelas en låt och jag kastas tillbaka till sommaren 1988.

Jag och min kompis Anja har bearbetat våra föräldrar efter alla konstens regler och tjatat till oss att få åka på språkresa till Brighton. Hon är 15, jag är 14 och jag kan ännu i dag inte fatta att våra föräldrar lät oss åka.

Jag kommer inte ihåg vilken förmedling vi åkte med, antagligen STS och vi åkte buss från Malmö till Göteborg för att ta färjan till England. Resan tog 23 timmar och vi var vakna hela tiden. Vi träffade massa nya kompisar och livet lekte.
Framme i England var vi vimmelkantiga av trötthet och ville bara komma hem till vår värdfamilj och krypa till sängs. Ungdomar paras ihop med familjer och till sist är det bara jag och Anja som står kvar. Tydligen är vår värdfamilj inte på plats och detta var ju innan var och varannan människa hade  mobiltelefon så att ringa och efterlysa var uteslutet. Vi sätts i en gul taxi, någon ger taxichauffören adressen och så åker vi. Efter en stund stannar taxin utanför ett radhusområde. Jag tror att det är ganska sent på kvällen, det är i alla fall mörkt ute och det är släckt i nästan alla fönster. Eftersom jag och Anja bara har resecheckar med oss kan vi inte betala chauffören. Vi får snällt gå och ringa på och efter en stund öppnar vår yrvakna värdmamma dörren. Det tar någon minut innan hon fattar vilka vi är och ytterligare någon minut innan hon fattar att hon måste gå och betala taxichauffören.

Dagen efter visar det sig att vi har hamnat hos en kvinna som är ensamstående med två barn och som inte är så noga med varken det ena eller det andra. Den stora killen - som kanske var 10 eller nåt - tillbringar dagarna på piren där han stjäl vad han behöver för att ta sig genom dagen. Hon har inget kylskåp så på morgnarna äter vi kalaspuffar med varm mjölk. Lunch vill jag minnas att vi åt i skolan och på kvällen blev det oftast McDonalds för att slippa äta mikrade vita bönor i tomatsås.

Jag är 14 år och med min bästa kompis i en stor (?) stad i ett främmande land. Jag tror att jag alltid kommer att gilla Michael Jackson och jag köper ett påslakanset med honom på så att jag kan gå till sängs med honom varje kväll. Jag blir utbjuden av en kille för första gången och gör bort mig totalt genom att fråga : Do you know how old I is?? För fasen, I am heter det ju och det var väl typ det första man lärde sig på engelska...... Om vi bortser från vår lärare Jamie har vi bara en enda kille i klassen. Är det inte killigt att lära sig engelska? När vi åkte till Paris över helgen sjöng hela klassen Kalle Kamel hela vägen till Dover. Jamie sa till oss att vi skulle titta upp i taket och vissla när vi gick genom tullen in i Frankrike. Vi måste ha sett väldigt roliga ut för visst gjorde hela klassen som han sa.....

Ser ni mig??

Tyvärr kan jag och Anja inte minnas ihop idag. Hon rycktes från detta livet alldeles för tidigt. Vill du läsa mer om henne och vår vänskap kan du göra det om du trycker här.


5 kommentarer:

  1. Näää, kan inte lista ut vem som är du. Vem är det?? :P

    SvaraRadera
  2. Och sen undrar mina ungar varför jag inte vill skicka dem på språkresa?! Haha

    SvaraRadera
  3. Nä jag ser dig inte! Härliga minnen! Här är det tvärtom, jag fick inte åka på språkresa så jag har försökt skicka iväg sonen på det, men han vill inte!! Tänk vad han missar!

    SvaraRadera
  4. Längst upp bredvid killen, det är du tror jag.
    Med betoning på tror...

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...