Alla vi som gillar Maria

torsdag 7 februari 2013

De senaste två veckorna

har jag gått liksom i en dimma men nu är det dags att ta mig i kragen.
Det är klart att jag är ledsen för att min pappa är borta men han kommer inte tillbaka för att jag gräver ner mig. Jag ska försöka sluta gråta varje gång jag tänker på honom och jag ska definitivt försöka sluta gråta varje gång jag får en kram och några deltagande ord av någon.

Jag var hemma från jobbet hela förra veckan och även denna. I morse fick jag en gnagande känsla av att jag missat något så jag tog fram min kalender. Och nu behöver jag er hjälp.



Det mesta är ju ganska solklart även för den oinvigde.
Måndag och tisdag har jag inte jobbat. På fredag ska jag till doktorn och fredag, lördag och söndag ska jag jobba.
MEN......vad betyder NP sv som jag tydligen skulle göra tisdag, onsdag och torsdag???
Jag har ingen aning.
Har du?

8 kommentarer:

  1. NP-ingen aning. sv-svar?

    SvaraRadera
  2. Barnens nationella prov, du sa att du hade skrivit upp det i kalendern när vi pratade om det.

    SvaraRadera
  3. Jag hade också tänkt skriva att det hade med dina barns skola att göra.
    Din sorg kommer nog att komma stötvis den närmaste tiden. Efterhand kommer det jobbiga slutet att blekna och förhoppningsvis ersättas av alla ljusa minnen du har av honom. Du förmedlade det så bra i dina inlägg. Jag har läst tusentals böcker genom åren. Privat och genom jobb och utbildningar. Om jag sitter och det rinner krokodiltårar som skymmer skärmsikten, när jag läser en blogg hos någon som jag egentligen inte känner, borde det vara ett kvitto på att skribenten har en speciell talang och en ton som slår en behaglig klang inom mig. Guldängel till dig. Jag har bara ett gott råd. När du fått distans skriver du en personlig bok om honom och den hemska sjukdom han råkade ut för. (vilken ruskigt lååååång mening jag fick ihop längre upp)

    SvaraRadera
  4. Du går just nu igenom en av de svåraste tiderna i hela ditt liv, och du kommer antagligen att vara ledsen för det väldigt länge. Men man "vänjer" sig och den där ledsamheten kommer i perioder. Min pappa dog ju -98 och jag tänker på honom varje dag, ibland med glädje och ibland med sorg. Jag blir fortfarande tårögd likaväl som jag kan skratta åt honom och jag kan också storlipa för att livet är så orättvist när de tar våra kära alldeles för tidigt. I början var det mer smärta i tårarna, det övergår sedan till saknad. Men som du säger så kan man inte deppa ner sig utan får hitta ett sätt att gå vidare. De vill ju att vi lever vidare. Men jag tror att det är viktigt att man verkligen är ledsen när man känner sig ledsen och även glädjas åt alla minnen <3
    Kramar

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...