You´re damned if you do and you´re damned if you don´t

Ikväll på jobbet kom en mamma med sin lilla dotter till min kassa. Flickan är kanske fem år och ser väldigt trött ut.

Jag kan tycka att hon skulle legat i sin säng för länge sen men det har ju inte jag med att göra......

I vilket fall som helst ställde hon sig snett framför mig och så började hon sjunga på en liten egenkomponerad sång.

Jag : Vad fint du sjunger!

Flickan är tyst.

Eller det är hon inte. Hon sjunger vidare men hon säger inget.

Jag igen: Tänk om du kunde stå här hela kvällen och sjunga för mig!! Vad mycket  roligare det skulle bli att jobba då!


Flickan är fortfarande tyst.

Och nu är hon tyst. Hon skrämdes väl till tystnad av tanken på att stå i min kassa och sjunga hela kvällen. Hon borde som sagt var legat i sin säng för länge sen.

Mamman: Du kan väl svara!?


Jag ler mot flickan. Hon behöver inte svara. Jag ställde ju faktiskt ingen fråga.

När mamman packar ner varorna vänder hon sig till dottern igen och säger lite argt: Jag vill faktiskt att du svarar när någon pratar med dig!


Då är flickan inte tyst längre.

Du har faktiskt sagt att jag inte får prata med folk jag inte känner.


1-0 till dig tjejen. 1-0 till dig.