Andras klokheter, årsdagen av min andra hjärtoperation och så lite Kalle Anka!

Nu precis läste jag ett klokt inlägg på Facebook skrivet av Anna Hallén som jag bara måste dela med mig av. Jag känner igen mig sååååååå mycket och svarade tyvärr fel på i stort sett alla frågorna hon ställer i texten. Nedanstående text har alltså inte jag skrivit utan den är direkt kopierad från Anna.
Jag vet att den är lång och om du inte orkar/har tid att läsa nu så scrolla till slutet av mitt inlägg så får du dig ett gott skratt i stället.

Duger du?
Är du, i dina ögon, så värdefull att du tar hand om dig?
Är du värd att prioriteras?
Säger du ja till "måsten" även om du är genomtrött?
Tar du dig tid att vila?
Ber du om hjälp?

Och om du vilar, vilar du med lediga tankar?
Eller finns oro? Ältande? Borde göra ditt och borde göra datt?

Skrattar du var dag? I din vardag? Även i sorg och stress?
Har du stimulans och kreativitet i ditt liv?

Är du trygg i din familj? Inget suckande eller surrande missnöje?
Kräver du uppskattning och bekräftelse?
Så du får och tar det du förtjänar?

Tränar du så du är tillräckligt stark för din vardag?

Säger du nedlåtande saker till dig själv? "Slår" på dig själv när du misslyckas? klantar dig & glömmer? Eller inte hinner?

Funderar på vad andra tycker? Oroar dig för vad andra tycker?

Väntar på att "någon" ska göra något?

För om vi ofta oroar oss trötta (tänk om och vad tycker de..), trycker ner oss själva (duger inte...) och älter livet (pratar om andra, oroar oss för vad de ska tycka osv...) ja, då kommer magproblem, värk, sömnproblem och energiproblem.

Stora allvarliga problem. Verkliga fysiska problem.

Långvariga oroliga tankar försätter oss i det sympatiska nervsystemet.
"Bara stress" är absolut inte något "hittepå". Det tar sönder oss och skapar en oerhörd massa problem.

Visste du...

Att långvarig stress äter upp kortisol? (Kortvarig stress höjer kortisol som är vårt stress-SKYDD)
Och kortisol är hormonet för vakenhet, motivation, minne och motorik.

Så med långvarig stress blir du trött, håglös, glömmer lätt och kroppen börjar få inre "förslitningar" för du har inget skydd kvar.

Att kroppen använder progesteron för att bygga kortisol... så med långvarig stress får du progesteronbrist. Brist på lugn och trygghetshormonet... samt att förhållandet till östrogen nu blir fel som i sin tur skapar nya obalanser.

Och att progesteronbristen minskar konverteringen av T4 till T3 (vår energi)?

Att långvarig stress minskar kortisol som minskar serotonin och dopamin?

Att minskad kortisol på grund av stress gör så kroppen inte kan använda energihormoner T3?

Men att binjurarna fortsätter att ösa ut adrenalin - för du är ju fortfarande stressad. kanske ännu mer nu när energin inte räcker till, du glömmer och missar och tappar och klantar dig.

Så nu är du helt uppe i varv (adrenalin) men totalt slut och utmattad (brist på kortisol, serotonin och dopamin). Du är totalt slut men kan inte vila eller sova.

Är det hormonella fel, en ny sjukdom eller obalanser på grund av stress?
Och finns det verkligen "bara stress"? Naturligtvis inte. Detta är oerhört allvarligt.

MEN kan vi verkligen lyckas att balansera upp detta dominosystem? Så det fungerar och samtidigt ha kvar grundorsaken som hela tiden välter första brickan? Med tusen konsekvenser var dag och hela tiden?

Är vi så skickliga att vi kan ta hänsyn till dominoeffektens alla påverkningar?
Jag har bara tagit upp några få.

Det finns i alla fall 50 till som jag kan, och jag kan ganska så lite i detta ämne.

Alla hormoner påverkar varandra som påverkar varandra som i sin tur styr din vakenhet, din värk, din energi, din inlärning, ditt minne, din motorik...

Har du tänkt på att det är när du är som mest stressad som du drar lilltån i en kant, eller välter ut väskan precis när du ska rusa ut genom dörren... eller kanske kaffet över alla papper? Det är för att vi påverkat hormoner som styr vår motorik!

En långvarig pågående tanke styr hela vårt hormonsystem. Som styr våra signalsubstanser. Som styr ALLT!

Vad är nu enklaste vägen? (INGEN av vägarna är dock enkla! Frågan är vad som fungerar bäst till minst insats. Och vad som håller i längden så ditt liv inte blir en evig kamp.)

1 Ta hand om alla symptom, ett i taget? (Värk, mage, inflammationer, sömnsvårigheter, hormonella obalanser, energibrist, huvudvärk, hudproblem mm)

2 Med tillskott, krämer och biokemiska reperationer försöka återställa dominosystemet - hormoner och signalsubstanser? Och ha kunskapen om att alla påverkar alla. Drar du i ett snöre i en sprattelgubbe så sprattlar hela gubben Smiley heart

3 Ta bort "startknappen" - tanken av att inte duga! Känslan av att vara rädd för konsekvenserna om du inte hinner, är bra nog, duktig nog, vacker nog... Ja men Anna, det är faktiskt inte så lätt! - Jag vet! Men vad är alternativet?

Är alternativet lättare? Är alternativet överhuvudtaget ett alternativ?

Detta är ingens fel. Bort med skuld och skam. Att lägga energi på en skuldfråga är bara energikrävande och så långt från lösning som man bara kan komma. Detta är ingens fel. Vi har fastnat i ett ekorrhjul som snurrar för snabbt och med omöjliga krav.

Men ska vi verkligen ta tillskott och krämer för att fortsätta springa -runt och runt och runt - tills vi stupar? Eller hoppa av, i farten - vilket är enormt skrämmande. Och ja, vi kan åka på en smäll eller sjugoelva när vi hoppar. Men vad är alternativet?

- Jag undrade länge, irriterat, ledsen & besviken, varför ingen gör någon åt det.... tills jag kom på att jag var "någon" 

Läste du?? Om du gjorde det så hoppas jag att du i alla fall kunde svara rätt på några av frågorna. Annars måste du nog - precis som jag - ta en titt på hur du lever ditt liv ♥

Precis som Anna nämnde i texten är det viktigt att skratta så håll tillgodo!!!

PS Idag firar jag treårsdagen av min andra hjärtoperation!! 

Ha den allra bästa fredagen ♥

Smiley heart