My name is Maria

Har ni sett TV-serien "My name is Earl"?

Jag har zappat förbi den tillräckligt många gånger för att förstå att den handlar om en man som av en eller annan anledning har bestämt sig för att be alla som han någonsin behandlat illa om ursäkt.

Det händer ibland att jag tänker på dumma saker jag gjort genom åren och som jag aldrig kommer att kunna gottgöra eftersom jag inte vet var personen i fråga är idag. MEN då kom jag på den eminenta idén att jag kan ju be om ursäkt på bloggen! Troligtvis kommer den inte fram till rätt person men jag kan ju i alla fall döva mitt eget dåliga samvete.

Jag har ju provat detta en gång innan då jag bad Gud om ursäkt å min lillebrors vägnar. Du som missat det kan läsa om det här. Denna gången vill jag be en annan man om ursäkt......

Året var 1989 och jag gick i nionde klass. Vi hade en vikarie som hette Hans. Han var väldigt skelögd och vi kallade honom för pippi-Hans. Jag har ingen som helst uppfattning om hans ålder - troligtvis var han inte så gammal men för ett gäng kaxiga tonåringar stod alla över 30 med ena foten i graven.

På en rast komponerade jag och ett gäng andra i klassen ihop en liten sång som vi kom överens om att vi skulle sjunga när Hans kom in i klassrummet.

Sagt och gjort när Hans kommer in ställer vi oss upp och sjunger: Jag skäms bara jag tänker på det.....

"Vi kan nåt som inte du kan
Vi kan titta rakt fram
Det kan inte du
Ha ha ha ha ha ha ha"

Det finns inga som helst ursäkter för att vara så grymma mot en annan person och jag ångrar mig ofantligt mycket. Vi tyckte att vi var jätteroliga och hade inga tankar på att vi kanske sårade Hans med vår sång. Vilket vi med all säkerhet gjorde....

Så om du läser detta Hans så vill jag be om ursäkt för mitt och mina klasskamraters beteende.

Förlåt......