Mina jag och Irene

Häromdagen cyklade jag förbi en lada som stod med dörrarna på vid gavel. När jag tog ett djupt andetag och lät mina lungor fyllas med den fantastiska doften av halm kastades jag tillbaka till min barndom.

När jag började första klass träffade jag en flicka som kom att bli en av mina bästa kompisar genom hela min skoltid. Idag träffas vi inte så mycket då hon har flyttat till Stockholm men vi har gått igenom mycket tillsammans och hon kommer alltid att vara min vän.

Hennes föräldrar hade en stor bondgård och bland det bästa jag visste var att följa med henne hem efter skolan. Det var som att komma till en annan värld och nästan som att bli en annan person. Det som var allra mest spännande var när vi fick hjälpa till att ta in kossorna för mjölkning. Då gick vi med en lövruska i handen och manade på dem hela vägen från hagen in i ladugården.

Vi älskade att gömma oss uppe på höskullen. Där satt vi och skrek på hennes mamma ända tills hon kom och letade upp oss. Vi hade en favoritko som hette Brokan och henne fixade vi ofta till genom att rykta henne och fläta hennes svans. Jag tror inte att hon gillade det något vidare men hon var en tålmodig ko som uthärdade det mesta!!

En dag när det var riktigt, riktigt varmt provade vi att steka ägg på en platt sten. Vi var helt övertygade om att det skulle funka och det blev många besök i hönsgården innan vi fick erkänna oss besegrade...

Hennes pappa fick erkänna sig besegrad när han en dag fick nog av en irriterande fluga i köket och erbjöd oss 5 öre för varje fluga vi dödade. Vi tog då varsitt vattenglas och smög ut i ladugården där det låg typ 1 miljon flugor som redan var döda. Hennes pappa förstod nog att vi hade fuskat men han tog upp plånboken och betalade oss för våra döingar!

Även hennes mamma lät oss komma undan med en hel del rackartyg. En dag skulle hon baka kanelbullar men på något sätt slank en stor del av den ojästa degen ner i våra magar istället för att jäsa i lugn och ro under sin duk. Vi blev ju i och för sig straffade ändå - ät aldrig ojäst deg, det är inget vidare skönt när den jäser i din mage!!

Jag tänker ibland på vad vår granne hade sagt om jag och barnen hade knallat upp till honom och frågat om vi fick leka kurragömma på hans höskulle.... Troligvis hade han trott att jag var galen så jag tror att vi nöjer oss med att hoppa och leka på halmbalarna han ställer på ängen bredvid vårt hus varje vår - de funkar nästan lika bra!!