Konvergensteori!!

Häromdagen frågade en arbetskamrat mig om jag var söt och/eller poppis när jag var yngre. En ganska klurig fråga som fick mig att tänka till på hur det egentligen var en gång i tiden....

Innan jag började skolan lekte jag - i stort sett varje dag - med de andra barnen i byn. Min mamma jobbade natt och de dagar hon sov var jag hos min mormor och morfar så det där med dagis var inget som var aktuellt för mig.  De flesta föräldrarna i vår lilla by hade tillverkat killar så det lektes mycket krig och andra våldsamma lekar men jag vill minnas att det även byggdes kojor och annat "flickigt". Om jag får säga det själv nu i efterhand så var jag ganska söt i denna åldern men det var nog inget jag tänkte på just då.

När jag började skolan öppnades en ny värld för mig och jag fick många nya kompisar, både killar och tjejer. Jag hade mina bästa kompisar och var ganska nöjd med min tillvaro. Jag gick på en liten byskola - vi var 12 elever i klassen - och vi hade världens bästa fröken!! När jag gick i tvåan konstaterades att jag behövde glasögon och jag spenderade en hel termin med att titta på Fredriks  - killen som satt bredvid - papper istället för att ta på mina glasögon så att jag kunde se vad fröken skrev på tavlan. Till slut fick jag resignera och ta på dem men det satt långt inne! Jag minns faktiskt inte varför jag var sån motståndare till mina glasögon men troligtvis var jag rädd för att jag inte passa i dem. Tittar jag på gamla skolfoton idag har jag full förståelse för mitt beteende!! Jag var inte speciellt söt i mina glasögon....

På mellanstadiet började det här med killar bli intressant och jag tror inte jag var varken mer eller mindre poppis än någon annan på vår lilla skola. Alla tjejer - inklusive jag själv - bytte killar hej vilt och varje rast var det någon som gjorde slut och frågade chans på någon annan. Det här med att ta över någons gamla avlagda kille var inget som var tabu för oss - jag tror inte att jag var ihop med någon som inte någon av mina kompisar varit ihop med innan mig. Vad jag minns tyckte jag själv att jag såg ganska bra ut vid denna tiden - med glasögon och allt - men återigen berättar mina gamla klassfoton en annan historia....

På högstadiet delades vår lilla klass upp i tre delar och vi blev inpytsade i befintliga klasser på den lite större skolan som för vår del lika gärna kunde ha legat på en annan planet! Den första tiden blev lite besvärlig med elever som stod och höll för näsan när vi kom i korridoren -Tänk att det finns så stora skolor så att det finns plats för korridorer!! - eftersom de ansåg att vi luktade bönder.....Detta var dock bara roligt ett tag och vi blev snart accepterade för dem vi var. Vi var ett helt gäng tjejer som umgicks - både från den gamla och den nya skolan - och det var ingen som satte sig på oss inte...

På en fest för ett tag sedan åkte mina gamla fotokataloger fram efter att jag och en av mina väninnor -  som jag lärt känna i vuxen ålder - konstaterade att vi fanns med i samma fotokatalog från högstadiet. Först skulle jag leta upp henne och när jag väl hittat henne - genom att fuska och titta på namnen annars hade det aldrig gått - tjöt jag Ååh vad ful du var!! När hon hittat mig - även hon med fusk - replikerade hon Och du med!!  Ja, så var det faktiskt. Vi var inte direkt snygga någon av oss. Vi tittade på varandra, brast ut i gapskratt och tyckte att det var konstigt -  vi som är så snygga idag!!

Kanske Fredde i Solsidan har rätt. Kanske finns det en konvergensteori, kanske blir alla lika snygga med åren. Jag vet vad jag tror!! Vad tror du??

Året är 1985

Året är 2010