Alla vi som gillar Maria

torsdag 26 maj 2011

Jag har en liten vrå...

Min pappa finns fortfarande men ändå inte...Han var bara 54 år när han drabbades av demens - en fruktansvärd sjukdom som utan hänsyn till vår familj gömde undan min pappa en bit i taget tills ingenting fanns kvar...Men mina minnen finns inom mig och dem kan ingen ta ifrån mig.

Jag minns hur pappa satte sin stora trygga hand på min rygg och puttade på när jag inte orkade cykla upp för den långa backen och uppmuntrade mig att strutta på nu!!
Jag minns hur jag älskade att pilla bort skinnet som flagnade på pappas axlar efter han bränt dem för han glömde smörja in sig när han satt i strandkanten och höll ett öga på mig och min storasyster.
Jag minns hur roligt jag hade när jag fick följa med pappa i lastbilen - jag sjöng för honom och fick hjälpa till att räkna gurklådor.
Jag minns att pappa älskade att spela kort med mig och ví kunde spela Åsna hur många gånger som helst.
Jag minns hur rolig pappa såg ut när han spelade luftgitarr och att han ofta sjöng "Det var på Epa vi mötte varandra..."
Jag minns hur roligt pappa tyckte det var att dammsuga på mitt rum kl 8 morgonen efter jag varit i Åhusparken.
Jag minns hur mycket pappa ställde upp för mig i ur och skur. Han körde till Malmö och bogserade hem min bil, han lånade mig pengar när det krisade och han steg upp mitt i natten för att hämta mig och mina kompisar när vi varit på fest.
Jag minns vilket otroligt stöd jag hade av pappa (och av mamma) när mina tvillingar var små. Det fanns inget han inte klarade av när det gällde att ta hand om sina första barnbarn.

Min pappa självklart oxå lärt mig saker - vissa viktigare än andra. Saker som kanske inte så viktiga men som jag alltid kommer att minnas är att några - det är sju, om man sjunger innan frukost gråter man innan kvällsmat och det är jätteonödigt att blinka om man står i en fil som bara svänger eller om bilen bakom inte är så nära!
.

Jag har en liten liten vrå
dit ingen mer än jag kan nå
Där tystnaden är mjuk och vek
den är min egen hemlighet


Jag hoppas att det är så här och att du har det bra där inne pappa. Vi här ute saknar dig jättemycket och jag önskar att du kunde komma tillbaks så att jag kunde berätta för dig hur mycket du och din kärlek har betytt för mig.

Kram Maria

6 kommentarer:

  1. Det var fint skrivit, Maria! Du har andra minnen från honom, minnen som jag aldrig hann få. Tack för att jag fick ta del av dina minnen! Pappa kommer alltid att fattas oss. Han försvann alldeles för tidigt....Men han lever vidare genom sina barn och barnbarn
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  2. Med dessa ord har du fångat det vi alla känner. Tack.
    Christina

    SvaraRadera
  3. Så fint! Läser med en tår i ögat <3

    SvaraRadera
  4. ..satan vad ledsamt..
    Fint skrivet.
    Kärleken till din pappa studsar emot en. Och sorgen.

    SvaraRadera
  5. Åhh.. Så fint skrivet.. Jobbar dagligen med dementa. Möter ofta sorgen hos anhöriga så som du beskriver den.

    Varm kram!

    SvaraRadera
  6. Jättefint skrivit Maria! Men mycket tragiskt. Kram Britten

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...