Hej pappa

Jag är lite vilsen idag.
Detta är min första Fars Dag utan dig.
Jag grät i fredags kväll när jag var ute och gick min kvällspromenad.
Jag grät för att Pontus kom hem från skolan och berättade att han skrivit A på alla delproven i matte. Jag grät för att jag ville ringa och berätta för dig att min son har ärvt ditt och mitt sinne för siffror. Han är jättesmart pappa. Det kommer att gå bra för honom här i livet. Du hade varit så stolt över honom.

Jag grät förra fredagen också. Då grät jag för att jag var vid din grav för första gången och jag ville så gärna att du skulle komma tillbaks till oss. Vi var inte färdiga med livet pappa.

Du fick aldrig ta med Pontus i lastbilen. Han som älskade bilar när han var liten. Han hade tyckt att det hade varit otroligt spännande att få åka med morfar i den stora röda lastbilen. Han hade fått trycka på tutan, kanske tillochmed fått sitta i ditt knä och styra en liten stund. Som jag fick göra när jag var liten pappa.

Du fick bara träffa två av dina fem barnbarn medan du var frisk. Mina tvillingar, som du skötte med den äran när jag började jobba när de endast var några månader gamla. Jag vet att du älskade dem båda - nästan som om de var dina egna - men det var något alldeles speciellt mellan dig och Julia.
Hon är stor nu pappa. Hon är 13 år och bra mycket förståndigare än vad jag var i samma ålder.
Hon är jätteduktig i skolan och har stora planer för framtiden. Du hade varit så stolt över henne om du hade fått finnas kvar hos oss.

Du fick aldrig lära känna Alice, min minsta. Du hade gillat henne pappa. Hon är en rolig tjej med massa skinn på näsan. Du var den första som kom och hälsade på oss när vi kom hem från BB. Men redan då var du sjuk pappa. Bara det att vi inte visste riktigt vad felet var. Men du var inte dig själv. Du gjorde oberäkneliga saker ibland och jag litade inte riktigt på att du kom ihåg hur ömtålig en bebis var. Du fick hålla henne en liten stund. Jag har en bild på det pappa. Du ser så stolt ut över ditt nya lilla barnbarn.

Du fick heller aldrig lära känna Erik och Matilda. Två bedårande små rödtottar som är barnens kusiner, mina storasysters två barn. Men de lärde känna dig pappa. Trots att de inte ens bor här i Skåne var de nog och hälsade på dig oftare än vad jag var. Matilda satt hos dig dina sista dagar i livet. Hon kröp upp till dig i sängen och klappade om dig när du äntligen hade fått somna in.

Jag hoppas att du inte är ledsen för att jag inte hälsade på dig mer pappa men jag kunde inte förmå mig att åka till dig oftare än vad jag gjorde. När du precis flyttat in på ditt första boende var jag och hälsade på dig varje fredag. Vi spelade kort - Åsna såklart -  och varje fredag frågade du mig varför du inte fick komma hem. Du tittade på mig med dina stora bruna ögon och bad mig att köra dig hem. Du sa att du inte hörde hemma där, du ville bara åka hem.

Bli inte arg nu men det var nästan en lättnad när du blev så sjuk att du inte längre kom ihåg ditt hem. Tyvärr kom du inte ihåg mig heller och det var då mina besök avtog. Att höra dig fråga vem jag var gjorde så oerhört ont pappa. Jag som alltid varit din lilla flicka.
Och det kommer jag att vara för alltid.
Jag hoppas att du minns mig nu.
För jag kommer alltid att minnas dig.
Min helt vanliga men alldeles ovanliga pappa ♥