Berättelsen om hur lilla jag försökte få Liseberg att gå i konkurs

När jag hör folk klaga eller läser en insändare i tidningen från någon som har retat upp sig på en - i mina ögon trivial liten - händelse brukar jag himla med ögonen och tänka "Åååh - orka!!" eller "Skaffa dig ett liv!" Men i tisdags förvandlades jag själv till en sån här gnällspik och har nu större förståelse för hur man faktiskt kan gå igång på en petitess.

Vi var på Liseberg i tisdags, ett årligt återkommande nöje på vår semester. Vi hängde på låset vid öppning och stannade till de stängde 12 timmar senare. Om jag i runda slängar ska gissa på vad kalaset kostade så skulle jag säga 3500 svenska kronor. Entré, åkpass, lunch, glass, middag, sockervadd, spelhus och chokladhjul för fem personer springer snabbt iväg till summor.

När vi ska lämna parken på kvällen vänder vi utochin på våra fickor och skrapar ihop tillräckligt med cash för att barnen kunde köpa varsin klubba i form av en stor napp i kiosken som inte tar kort. Klubban är inplastad, har ett snöre så att den kan hängas runt halsen och kostar 15 kronor. En bit från kiosken tappar min ena dotter son klubba och den går i småbitar. Hon blir såklart ledsen eftersom största nöjet är ju givetvis att suga på sin nappklubba inte att pilla i sig den i småbitar.

Eftersom plasten var kvar på klubban trodde jag i min enfald att jag skulle kunna få byta till en ny hel klubba. Jag menar om jag slår i sönder en burk rödbetor utanför kassan på ICA får jag gå in och hämta en ny och om jag tappar en fin flaska whisky på bolaget får jag en ny utan kostnad men så funkar det INTE på Liseberg. Killen i kiosken tittar på mig som om jag vore dum på riktigt och lägger huvudet på sned och säger: Näää, då får du köpa en ny!!

Jag blev stum av förvåning och kom mig inte för att ens protestera. Och eftersom vi inte hade mer kontanter och jag orkade inte ens tänka tanken på att leta upp en Minuten efter 12 timmars karusellåkande så var det bara att traska mot utgången eftersom stället var nu stängt.

I bilen kom jag på massa bra grejer som jag givetvis skulle ha sagt till den klämkäcka gossen i kiosken men då var det ju så dax. Men på ett eller annat sätt skulle jag framföra att jag tycker det är totalt uppåt väggarna att ett så stort och välkänt ställe som Liseberg kan ha en sån urkorkad policy. Det handlar absolut inte om pengarna - 15 spänn på 3500 känns som om det kvittar. Det handlar om dålig service att inte kunna ge ett olyckligt barn en ny klubba utan låter henne få ett så snöpligt slut på en i övrigt fantastiskt rolig dag. Speciellt när barnets föräldrar lagt ner en  - i alla fall för oss - betydande summa under dagen.

Väl hemma stod valet mellan att ringa till kundservice eller att skriva ett mejl. Valet föll på det senare alternativet. Troligtvis sitter någon och läser mitt mejl i detta nu och himlar med ögonen. Det bjuder jag på.

Kanske även någon av er som läser detta just nu himlar med ögonen. Det bjuder jag oxå på.