Säg är det konstigt att man längtar bort ibland??

Idag har jag stått på sammanbrottets kant och vinglat....

Dagen började med att min tänkta sovmorgon gick åt skogen då jag vaknade med ett ryck kl 07 - jag måste ringa vetrinären och beställa tid för att vaccinera kaninerna. Lättare sagt än gjort, det var tydligen fler än jag som ville komma i kontakt med vetrinären idag och det blev många försök innan jag äntligen kom fram.

Strax innan 11 beger vi oss till stan. Jag ska till kiropraktorn och senare på eftermiddagen ska min äldsta dotter delta i sin första friidrottstävling. In i bilen med barn och packning. När jag ska betala hos kiropraktorn fungerar inte mitt kort och givetvis har jag inte en krona i kontanter. Fan fan fan. Med löfte om att komma tillbaka innan kl 17 och göra mig oskyldig fortsätter jag och barnen in till stan för att uträtta en lång rad ärenden.

Vi börjar med att äta lunch på McDonalds och smarta som vi är väljer vi givetvis den kortaste kön. Snart inser jag att det finns en anledning till att den är kortast - de flesta har bytt kö eftersom tjejen som står bakom disken har inte förstått att de serverar snabbmat. Jag vågar inte byta kö - om jag gör det kommer det med all säkerhet att ta ännu längre tid. Vi står kvar. Fan fan fan vad lång tid det tar...Efter många om och men får vi vår mat och letar efter ett ledigt bord. Vi hittar ett bredvid ett gäng mammor som nog har återträff med sin mammagrupp från Bvc och som - av lukten som kom från deras håll att döma - alla behövde byta blöjor på sina barn. Läge att leta upp ett nytt bord alltså....När vi går upp på stan går vi förbi Minuten med tanke om att jag ska ta ut kontanter - kortet funkade av någon anledning alldeles utmärkt på McDonalds - men där är alldeles för lång kö. Skit i det jag fixar det senare....

Faktiskt klarar vi av alla våra ärenden utan större missöden men jag har fortfarande inte fixat kontanter. Nåja, vi ska ju till Maxi och handla - jag fixar det där.

På Maxi börjar tiden rinna ifrån oss och vi får kasta ner våra varor i rask takt. Otroligt nog får vi inte avstämning utan vi tar oss snabbt och lätt igenom kassan. De som såg oss där skulle nog inte hålla med men jag vet vad jag talar om - det där var ingenting mot hur det kan bli när en stressad mamma handlar med tre barn i släptåg.... Min sambo möter upp utanför kassan för att följa med till dotterns tävling och då inser jag att jag glömt att packa ner hennes skor! Fan Fan Fan. PANIK!!! Alla tankar på att fixa kontanter är som bortblåsta och sambon tar barnen till idrottsplatsen och jag kastar mig i bilen för att åka hem och hämta hennes skor.

Enligt Murphys lag hamnar man alltid bakom en traktor eller annat långsamtgående fordon när man har bråttom och så även idag. Väl hemma hör jag redan innan jag öppnar ytterdörren att frysens larm står och piper för fulla muggar. Väl inne visar det sig att vi har haft strömavbrott IGEN och frysen står på +3. FAN FAN FAN. Jag får fixa det sen - jag letar fram lite kontanter och stimmar runt lite i huset utan att egentligen veta vad jag gör. Ut i bilen igen - då ringer mobilen. Det är sambon. Var är du? Hon behöver sina skor! FAAN FAAN FAAN - SKORNA!!! In i huset igen, leta upp skorna som givetvis inte står där de brukar, ut igen. KÖR KÖR KÖR. Inser att det står en bil i vägen, visar sig vara en gubbe som undrar om han har kommit rätt - är min man månne elektriker?? Jag behöver lite hjälp - är han hemma? PANIK -jag måste åka. Innan gubben har hittat papper och penna för att skriva ner vårt telefonnummer har det bildats en liten kö från vardera hållet på vägen. I vanliga fall kör det inte så många bilar på vår lilla väg men jag är inte så förvånad att de ska köra här just nu....

Murphy hänger med även på väg in till stan och när jag väl kommer fram lämpar jag först av skorna till dottern och kör sedan för att lösa min skuld. Hinner tillbaka just i tid för dotterns första tävlingsgren - 60 meter. Ställer mig redo med kameran i högsta hugg när startskottet går. Heja heja - vad hände??? Dottern linkar in i mål och grinar illa. Hennes första tävling och hon stukar foten i första grenen -ja varför inte??