min fråga i förra inlägget. Jag berättar kanske det en dag. Men inte nu.
Som ni säkert förstår är jag den som inte blivit berättad för och jag försöker förstå varför och vad det innebär att någon som jag trodde var min vän inte anser mig vara värd att veta en sån sak.
Ok, har vännen berättat för andra? Jag kan tänka mig att om jag skulle få en trist och dyster diagnos så skulle jag till att börja med behålla det för mig själv, tills jag hade en känsla av hur jag skulle hantera det med mig själv. Kanske att jag skulle berätta det för någon nära så att jag kunde be om hjälp ifall det behövdes. Sedan, när jag smält alla frågor och gjort upp en plan skulle jag berätta. Men om det var en inte så dramatisk sjukdom, då skulle jag berätta. Men jag förstår din känsla, att inte få veta och inte få möjlighet att vara ett stöd.
Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!
Det är nog enkelt. Vännen vill inte lasta dig med sina bekymmer! Kram
SvaraRaderaOk, har vännen berättat för andra? Jag kan tänka mig att om jag skulle få en trist och dyster diagnos så skulle jag till att börja med behålla det för mig själv, tills jag hade en känsla av hur jag skulle hantera det med mig själv. Kanske att jag skulle berätta det för någon nära så att jag kunde be om hjälp ifall det behövdes. Sedan, när jag smält alla frågor och gjort upp en plan skulle jag berätta. Men om det var en inte så dramatisk sjukdom, då skulle jag berätta. Men jag förstår din känsla, att inte få veta och inte få möjlighet att vara ett stöd.
SvaraRadera