Alla vi som gillar Maria

onsdag 12 augusti 2015

London del 1 - The worrying kind

Ni hade kanske inte trott att ni skulle få vänta så här länge med att få läsa om min och dotterns resa till London men så blev det. Vi gjorde så väldigt mycket grejer och tog så väldigt mycket bilder så jag tänker beta av en dag i taget. För enkelhetens skull tänkte jag börja med dag 1.

För att få den där sista dagen att gå, när nerverna ligger lite utanpå och man bara kollar att allt är nedpackat stup i kvarten lämnade vi hemmet vid lunchtid och körde på en liten utflykt. Efter diverse villospår hamnade vi hos Åsa och Jonas med familj där vi hade en trevlig långfika i deras trädgård. Lite hastigt och lustigt bestämdes det att vi fortsatte kvällen på Jägersbo camping med god mat och dryck och därför blev klockan typ 22 innan vi kom hem. Lite senare än vi tänkt men vi hade ju så trevligt!!
Efter en sista titt i resväskan och lite packning av sista-minuten-sakerna hann vi med dryga två timmars sömn innan det var dags att ta oss till Malmö.. Tidigaste tåget från Kristianstad var för sent för att hinna med flyget från Kastrup så mannen fick agera taxi och köra oss till Hyllie. Eftersom hans fot vilade något tungt på gaspedalen var vi alldeles för tidigt på plats för att ta det tåg vi tänkt ta från första början men det gick ju faktiskt ett tidigare som vi kunde ta om vi bara skyndade oss lite grann.
Jag - som aldrig åker tåg - hade fyllt på dotterns Jojo-kort och lyckades utan större problem trycka rätt på skärmen för att vi båda skulle hamna i Köpenhamn.
Men sen då?!?
Skulle det inte komma några biljetter?!?
Jo då, efter en liiiiiiten pulshöjning hittade jag en liten lucka längst ner där det låg en pappersremsa att visa upp på tåget som vi trots allt med god marginal hann med.

Incheckning och säkerhetskontroll passerades utan problem och det var ungefär så här långt jag kände mig säker på att jag visste vart vi skulle och vad som skulle hända. Jag är av naturen en väldigt orolig person och när jag utsätts för saker jag känner är lite utanför min förmåga snurrar gärna tankarna igång. Jag är absolut inte så orolig att det hämmar mig men visst hade jag gärna sluppit att bekymra mig om ditt och datt för att istället bara bestämma att allt ordnar sig. Mitt största orosmoment med denna tripp var ju det där med lokalsinnet.....

I vilket fall som var det nu hög tid för frukost och den skulle intagas på Starbucks - det hade dottern bestämt långt innan vi bokade resan och så fick det bli.
Flyget lyfte på utsatt tid och i samband med den började jag oroa mig för att vi inte skulle hitta busshållplatsen när vi landade. Jag hade - ordentlig som jag är - köpt bussbiljetter i god tid innan avresedatum. I för god tid visade det sig eftersom vår flight blev ändrad och vi nu landade 15 minuter innan vår buss avgick. Biljetterna fick användas inom en 60-minutersperiod men det var bara på bokad avgång man var garanterad sittplats. Att stå upp i en timme och 40 minuter var inget som hägrade efter en tvåtimmarsnatt.....
Men (som vanligt) oroade jag mig i onödan. Busshållplatsen var direkt utanför ankomstterminalen och vi fick sittplats trots att vi fick ta en senare buss.

När vi blev avsläppta på Victoria Station köpte vi vars ett Travel Card och letade oss till rätt tunnelbanespår för att åka till hotellet och lämpa av våra väskor. Tro det eller ej men jag hittade både rätt spår (fast vi stod på fel sida till en början) och till hotellet utan att gå fel eller att fråga efter vägen en enda gång!! Heja mig!!

Sen var det lika bra att börja beta av att-göra-listan. Överst på den stod London Eye och London Dungeons. Det där hjulet syns ju överallt så det var förhållandevis lätt att hitta dit. Efter en hel del köande (typ 75 minuter) befann vi oss högt över London och dottern fotade som en galning i alla riktningar.

På grund av för lite sömn och för mycket oro hade jag vid detta laget fått lite flimmer men detta fixades snabbt till nere i fängelsehålorna. O M G vad läskigt det var där nere!! Jag blev dessutom åtalad för att vara pirat vilket kunde sopas under mattan om jag bara visade rumpan och tydligen var jag Jack the Rippers typ av kvinna så hjärtat hoppade snabbt i rätt takt igen efter några riktiga illskrik från min sida!!

Vi var mer än helnöjda med vår första dag men insåg att det där med att gå ut och äta fanns inte på kartan. Vi var alldeles för trötta. Vi bodde ju i en lägenhet så vi gled in i en affär och handlade hem för att fixa lite kvällsmat på rummet. Gissa hur förbaskad jag blev när ingen av plattorna blev mer än fisljummen?!? Jag älgade till receptionen som genast ringde efter en vaktmästare. Klockan var nu 20.30 på kvällen, jag var dötrött, ashungrig och mer än lovligt irriterad.
Efter en cirka en kvart kom en vaktmästare och vred på alla plattorna som ganska omgående blev glödheta. Det kan bero på att han vred åt vänster så långt det gick - jag hade vridit åt höger så långt det gick. Hade de bara petat dit lite siffror runt om så hade jag ju fattat att vreden tydligen är motsatta i England. Så när jag trodde att jag satte plattan på högsta värmen satte jag den i själva verket på lägsta... Shit happens och vaktmästaren hade säkert inget emot att lämna frun och TV-soffan en fredagskväll. Eller?!?


Om ni har orkat läsa ända hit så berättar jag nu att nästa inlägg antagligen kommer imorgon. Annars märker ni väl det kan jag tänka!!

20 kommentarer:

  1. Och nu blev ju min Londonlängtan inte ett dugg mildare!
    I November åker vi på vår fjortonde resa dit...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då! Då får jag ligga i om jag ska komma ikapp - detta var min tredje!

      Radera

  2. Skrattar och läser, det låter hittills som ni haft det toppen. Jag skulle nekat hjulet, ingen jäkel hade fått mig upp i hjulet frivilligt....

    Kramen ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastisk utsikt men såklart inget för den som är höjdrädd!

      Radera
  3. Så bra ni haft det! Jag har också fått panik att jag inte fick nån biljett...Den luckan där nere såg jag inte på ett bra tag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hur tänkte de när de placerade luckan där?!?

      Radera
  4. Lokalsinnet hade jag inte haft problem med. Jag är en jäkel på att hitta.
    Men det där hjulet hade jag inte gått med på om jag så hade haft en pistol mot mitt huvud:O...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att jag fotade lite så att du fick se bilder där uppifrån i alla fall ;-)

      Radera
  5. Det blir ju så mycket mera roligt när en resa blir trevlig och en fadäs här eller där vad gör det - resan blir nog bara mera minnesvärd skulle jag tro "ler" Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blev gott om fadäser som gjorde denna resan minnsevärd!

      Radera
  6. Blir sååå sugen på att åka till London. Ser fram emot den spännande fortsättningen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och den är ju plats nu - bara jag som varit seg med att besvara kommentarer :-(

      Radera
  7. Men låter helt underbart !! Längtar till London nu, det är faktiskt en härlig stad :)
    Kram

    SvaraRadera
  8. Du skriver så fängslande så det känns som jag är med på resan och strapatserna. Jag har ganska bra lokalsinne, men det där med spisen var en sak som jag garanterat skulle kunna göra. Givetvis var vaktmästaren supernöjd med att få besöka dig istället för ... Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de orden! Och för sällskapet ;-)

      Radera
  9. Det är inte helt fel att se London från ovan i det där hjulet ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej absolut inte. Fast nu finns ju The Sharp - ett utsiktstorn som får London Eye att framstå som en myra typ!

      Radera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...