Alla vi som gillar Maria

torsdag 30 maj 2013

What´s in it for me?

Idag är det lite mer än 2 år sedan jag började blogga.
I början gick det långsamt.
Jag skrev länge och väl på ett och samma inlägg.
Jag skrev varje dag men publicerade kanske 2-3 gånger i veckan.
Jag skrev om personliga saker och jag skrev ganska långa inlägg.
Med andra ord lämnade jag ut ganska mycket om mig själv.
Jag ville att så många som möjligt skulle läsa mina inlägg som jag lagt så mycket möda på.
Det var därför jag inte publicerade varje dag.
Jag trodde - och tror fortfarande - att de flesta läser det senaste inlägget.
De bryr sig inte om att klicka bakåt.
Inte utan uppmaning i alla fall.

I takt med att jag fick fler och fler läsare hittade jag fler och fler bloggar att läsa.
Idag har jag 75 bloggar på min läslista.
25 av dem har inte uppdaterat på ett bra tag. Kanske har de slutat blogga, kanske har de bara ett oannonserat långt blogguppehåll.
Vissa berättar att de ska sluta blogga.
Kanske för att deras läsare inte ska gå runt och tro att det hänt dem något.
Kanske för att bli övertalad att inte sluta.
Vissa försvinner bara utan en enda liten förvarning.
Och visst undrar jag.
De har kanske varit med om en hemsk olycka.
Eller så tröttnade de bara.

Flera av bloggarna på min läslista vet jag inte ens varför jag har där eftersom jag aldrig läser dem.
Dem ska jag plocka bort innan jag publicerar detta inlägget så behöver ingen undra vilka de är.

I början - när alla bloggar på min läslista var aktiva - läste OCH kommenterade jag varje dag.
Det höll inte länge.
Sen gick jag över till att läsa alla bloggar men bara kommentera hos dem som kommenterade inne hos mig.
Det höll ett bra tag.
Trots att det kändes krystat att kommentera bara för att.
Nu vet jag inte riktigt vad jag gör.
Jag läser de flesta aktiva bloggar på min lista.
Inte dagligen men i stort sett alltid ikapp.
Utan uppmaning.
Jag kommenterar när det är något inlägg som verkligen berör mig.
Ett inlägg som är roligt, sorgligt, berör ett ämne som jag har en åsikt i, ställer en fråga som jag vill svara på eller på något annat sätt får mig att haja till.
Det är kanske därför jag inte får så många kommentarer nuförtiden.
Jag får ingen att haja till längre.
Eller?

För visst undrar jag när jag ser att ett inlägg hos någon annan bloggare om något oerhört trivialt kan få 49 kommentarer men när jag bjuder in er i mina innersta tankar får jag på sin höjd åtta kommentarer.
Det är kanske det jag gör fel.
Jag berör för mycket.
Jag kanske ska försöka vara mer ytlig.

Jag tror att jag är långt ifrån den enda som känner såhär.
Jag har en blogg på min läslista som är otroligt utlämnande.
Bloggaren i fråga bjuder verkligen på sig själv, skriver väl genomtänkta inlägg och det händer att jag är den första och den enda som kommenterar.
Då undrar jag vad drivkraften är.
Att se att man har kanske uppemot 100 läsare på ett inlägg man lagt ner hela sin själ i och EN enda gör sig mödan att kommentera.
Den dagen slutar jag.
Se det som en förvarning.

13 kommentarer:

  1. Hej Maria!
    Jag gillar din blogg för att du blandar högt som lågt i dina inlägg. Precis som livet!

    Kram på Dig!

    SvaraRadera
  2. Känner väl igen mig i det du skriver o förvånas oxå över andras "skit"inlägg kan engagera så många att skriva nåt när andras mer genomtänkta inlägg bara genererar ett?
    Jag hinner inte kommentera allt jag läser. Men jag läser allt. Även bakåt. ;)Du o din blogg är självklar. ♥

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Jag var kvar i din bloggroll i alla fall. :)
    På något sätt har jag inte tid längre, varken till att läsa eller kommentera. På stugan har jag tid, men där har jag bara mobilen så det blir inte av.
    Men när jag läser brukar jag gå tillbaka några inlägg.
    Det där med kommentarer är ett märkligt fenomen. Men jag vet i alla fall att när jag är aktiv och kommenterar får jag också kommentarer, när jag inte är aktiv får jag kanske en eller två, om det inte är ett mycket speciellt inlägg, och vilka inlägg som är dessa speciella, det vet man inte förrän i efterhand. ;)
    Kram på rej!

    SvaraRadera
  4. Jag läser alla dina inlägg! Men jag är dålig på att kommentera, det skäms jag för.
    Tycker du skriver om "vettiga" saker, vardagslivet, som det är, din familj, ditt jobb och allt där omkring.
    Så fortsätt att blogga, snälla.

    SvaraRadera
  5. Till hösten är det 4 år sedan jag började blogga. Har hunnit ha ett antal bloggar sedan dess. Känner igen mej i det du skriver. I början skrev jag väldigt personligt och berättade mycket om vem jag är och om min bakgrund. Med tiden lärde jag mej att sortera lite mer vad jag skrev om. För precis som du skriver så är det som om allt för personliga inlägg får människor att vända om och inte kommentera. Som om man måste hålla upp en fasad av att "allt är bra!" för att kunna få andra att må bra. Jag tycker samtidigt att dom där som du kallar skitinläggen som får så många kommentarer inte säger mej någonting. Jag vill ha lite vardagsrealism blandat med skratt. För det är ju sånt livet är! Jag vet att jag är dålig på att kommentera hos dej (också!), men jag läser. För brukade jag be om ursäkt för sånt...men vad då? Jag gör så gott jag kan. Att blogga och att kommentera ska komma naturligt. Ibland när jag sitter där och ska skriva en kommentar så försvinner bara orden.....
    Ha en bra dag! / Kram!

    SvaraRadera
  6. Jag kan ju naturligtvis bara svara för mig själv, men när jag började blogga, 2010 när vi flyttade utomlands, så var det för att jag skulle berätta om vår "nya tillvaro" för de som var kvar där hemma. Sedan har det blivit fler och fler läsare, vilket naturligtvis är oerhört kul speciellt med tanke på att jag älskar att skriva, och att det finns människor som gärna läser det jag skriver är ju något helt fantastiskt! Naturligtvis är det kul att få kommentarer, och jag har lärt känna många genom detta forum, varav jag har träffat flera på riktigt, men det är inte kommentarerna som är det viktiga, utan för mig är det här med bloggandet även ett sätt, att för mig själv dokumentera vad vi har gjort under våra år utomlands. Sedan är det naturligtvis kul om man hittar någon man kan ha en slags dialog med utan att för den skull bli alltför personlig. (Jag har överhuvud taget väldigt svårt att tänka mig att lämna ut mig själv helt och hållet i den här typen av forum...)

    SvaraRadera
  7. Känner igen det där, förvånas över att en del alltid får massor av kommentarer fast de inte har skrivit om något särskilt. Kanske känner de en hel massa andra bloggare personligen, eller så är det helt enkelt bara enklare att kommentera när det är något trivialt inlägg! Jag har också bloggat i ungeför två år nu och känner att intresset har svalnat något. Jag är inte lika aktiv varken på min blogg eller i att läsa och kommentera andras. Det ar ju en hel del tid, inte att förglömma! Men jag tror det är som det mesta här i livet, intresset kommer och går.

    SvaraRadera
  8. För mig går det upp och ner med bloggandet och framförallt med kommenterandet. Har bloggtrötta perioder när jag bara inte orkar eller inte hinner.
    Det där med att få kommentarer tror jag helt krasst beror mest på hur aktiv man själv är att kommentera.
    Numera bloggar jag enbart för mitt eget nöjes skull. Och för att dokumentera till viss del. Men jag gillar ju att få kommentarer såklart. :)

    SvaraRadera
  9. Klart att det är uppmuntrande med kommentarer. Alla gilla väl feed-back men man ser ju också, fast jag nog inte fattar siffrorna i olika system (sidvyer,visningar, ny läsare och allt vad det kan vara som mäts) om någon ändå läser. Jag har ju ganska gott om tid och tycker det är så roligt att skriva själv så jag skulle om jag ville , kunna skriva flera inlägg/dag men jag håller mig till ett. Hoppas ni gillar något att vad jag nämner i min nya blogg/M

    SvaraRadera
  10. Det är märkligt det där. Jag kan aldrig gissa i förväg om ett inlägg kommer att få många kommentarer eller inte. På min blogg är 8 kommentarer många. Jag kommenterar hos andra när jag har har en åsikt. Ibland står det helt still i min hjärna och det är oftast för att jag är trött, då kommer jag inte på något att skriva. Jag läser hos dig så gott som dagligen.

    SvaraRadera
  11. Jag kommenterar alltid allting jag läser, oavsett om just den bloggaren är inne hos mig och läser. Jag blir alltid berörd av det jag läser hos olika bloggare, annars slutar jag gå in och läsa där :)

    SvaraRadera
  12. Tack för att vi fick hamna på din lista....:) Jag ska definitivt läsa in mig hos dig!Må bra! Kram Anna

    SvaraRadera
  13. Jag har resonerat lite likadant i perioder.
    Jag är nog en sån där som läser oftare än vad jag kommenterar. Jag försöker bättre på mig men det är inte alltid tiden finns att kommentera även om jag självfallet vill hålla mig uppdaterad på vad som händer hos dom som jag följer.

    Som svar på det du kommenterade hos mig.
    Ja vi cyklade hem också. 36 km i benen kändes dagen efter för den ovane. ;)

    SvaraRadera

Känn dig fri att hålla med eller att tycka annorlunda - det går bra vilket som!! Det viktiga är att du lämnar en kommentar som speglar vad DU tycker och tänker! Det går alldeles utmärkt att lämna en kommentar fast du inte har en egen blogg eller ett Googlekonto!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...