Det kan nog vänta en stund

Jag ligger i min säng och mår inte alls något vidare bra.
En krypande känsla av rastlöshet växer inom mig samtidigt som jag blir helt matt av att bara tänka på att resa mig upp.
Pontus och Julia är på sina rum men innan jag vet ordet av kommer de att stå i köket och undra om det verkligen inte är mat snart.
Alice är hos en kompis. Hon får kanske mat där. Det tror jag att hon får.
Joakim är ute och fixar en sak med Erik, en god vän som har fixat den saken som de nu med gemensamma krafter fixar färdigt med.
Jag har inte ätit någon mat idag.
Jag har ätit tre tallrikar med glass.
Jag behöver få i mig någon sorts mat innan dagen är slut.
Det är något som låter i huset.
Det låter som om någon trycker på några tangenter på ett ostämt piano med jämna mellanrum.
Vi har ett piano men det är inte ostämt.
Det står i brist på annan plats dessutom i vårt sovrum så jag vet att det inte är det som låter.
Hoppas att det inte är något farligt.
Nu lät det igen.
Och nu känns det som om jag lite hungrig.
Men det kan nog vänta tills Joakim kommer in.....